SM 1998 i Halmstad

Det var med fjärilar i magen Borås/Sjuhärads-laget åkte ner till Halmstad. Ami Matz, Lars Hagström, Ingegärd Samuelsson och jag själv hade vunnit varsin deltävling denna vår då Poetry Slam hade gjort sitt inträde i Borås. Vi hade ingen aning om vad vi kunde vänta oss av en SM-tävling. Vad vi mötte var lite av det som gör Poetry Slam både charmigt och frustrerande. När tävlingarna skulle börja vid sjutiden på kvällen var man fortfarande inte överens om reglerna. Detta ordnade sig dock efter en stunds diskuterande. Än idag är väl inte regelfrågan fullständigt löst såtillvida att det inte finns något enhetligt regelverk för hur en SM-tävling skall gå till. Boråslaget lyckades ta sig till final och Lars Hagström och jag själv kom till final individuellt. Senare hörde vi att detta berodde mycket på att poängen generellt sett varit högre på torsdagskvällen än på fredagen. Detta stämmer säkert och illusterar ett av de problem som vi har att brottas med: hur göra så rättvisa regler som möjligt? Vi var hursomhelst mycket nöjda med utfallet av vår första SM-tävling. På lördagen gick finalen av stapeln. Efter många hårda och spännande dueller stod det rutinerade Hallandslaget som segrare. Borås kom på en hedrande andraplats tätt följda av Stockholmslaget. Individuellt vann Solja Krapu för andra gången. Andraplatsen kneps av Pere Schröder med Irene Karlbom på tredje plats. Allt som allt ett mycket trevligt SM som dock saknade publiken och klara regler för de
tävlande.


SM 1999 i Umeå

Från början märktes att UmeSM skulle bli bättre arrangemangsmässigt än det föregående i Halmstad. Regler, tider och platser informerades om på ett tidigt stadium: att de sedan inte alltid kunde hållas är en annan femma. Boråslaget bestod denna gång av Anna Grönborg, Claes Paulsson, Johnny Berglund och Kristina Nyhage. Vi hade större förhoppningar eftersom vi kände oss lite mer rutinerade denna gång. De kom dock ordentligt på skam skulle det visa sig. Under två dagar tävlades det friskt och det var såvitt jag kan förstå det deltagarmässigt största SM hittills. Lokalerna funkade bra och det var ett stort plus att de låg så nära varandra att man kunde vandra snabbt mellan dem. Publiktillströmningen bidrog till att göra detta till ett mycket lyckat SM. Boråslaget lyckades mycket dåligt denna gång och kom sist i lagtävlingen och Lars Hagström var den enda från Borås som lyckades nå den individuella finalen. I Umeå framgick mycket tydligt varför Borås har valt att ta bort Röst & rörelse och Triathlon. Vad gäller Röst & rörelse är det ju så att denna gren inte tillför något till den individuella grenen, där man ju får göra allt som kan göras i Röst & rörelse. Triathlontävlingen blev till slut ett skämt vilket väl inte kan ha varit avsikten. Kan man med en parodi på grenen vinna guldet är det något som är fel. Dessutom är det alltid alldeles för få anmälda. Finalerna i lag och individuellt blev dock de succéer som kunde förväntas, där Rinkeby som outsider lyckades vinna guldet före Hallin och Umeå. Individuellt vann Irene Karlbom sitt första guld.
SM i Umeå var enligt min mening det bästa hittills och det är väl positivt att vi i Poetry Slam- rörelsen utvecklas i rätt riktning hela tiden. Det blir inte lätt för oss i Borås att överträffa förra SM men vi skall göra allt för att försöka göra det.

Fredrik Ottosson

Notera att de åsikter och tankar som har ovan framförts är mina egna.