Ett ensamt barn

På en sten uppe i berget

satt ett ensamt kurdiskt barn

och tittade hela tiden

ner till dalen

När jag kom fram till henne

Frågade jag:

"varför sitter du här , min kära?"

Hon såg mig i ögonen,

tänkte lite och svarade:

Jag var med mamma.

Vi sprang tillsammans

och plötsligt blev det mörkt,

visste inte vad det var.

Nu väntar jag här

tills mamma kommer.

Hon är säkert på väg

hit uppe i Berget.

Mamma har matsäcken,

inte jag.

Jag är hungrig, mamma vet det."

Flickan log mot mig

och såg mina tårar

som rann ner över kinden

och frågade mig:

"Varför gråter du?"

Sirwa Azez

910410